Han kan om han vill… 02 december 2009

Det var så kul i Lilleström på söndag… Aiko var en dröm i ringen den dagen, och det ska jag lova er att så har det inte alltid varit… Jag får tacka så mycket för alla snälla ord som ni gett oss för detta.. De värmde verkligen..

Vi började med våran första utställning aug 2004. En liten inoff där vi för första gången mötte Rebecka med sin Nikki och Isac`s mamma Troja. Då var allt så nytt och spännande och man sög åt sig all information man kunde få.. Och det är inte rent få tips som vi har tagit åt oss under åren…  Vi tyckte det var så roligt och man mötte så många likasinnande människor…  Alla lika tokiga och ibland lika fjantiga som oss.. Aiko var en liten glad krabat som var glad och lycklig när vi hade det kul i ringen.. Det är klart att han blev lite negativt påverkad av mina nervösa vibbar, men vi kom alltid från de små tävlingarna med underbara kritiker och med god känsla i magen om att detta var något vi ville fortsätta med…

Eftersom allt med officiella tävlingar var nytt för oss, hängde vi på Rebecka och gänget så mycket vi kunde.. Skönt att ha någon som talade om för en om man skulle in i ringen igen eller om vi kunde ta det lungt eller rent av åka hem…

Sen kom våran första tävling för SLK. Den skulle hållas i Mora och det var ju en bit att åka.. Vi åkte upp dagen innan och sov på hotell med Aiko, men inte visste vi att vi hade rum rakt ovanför en nattklubb som stängde 04.00. Så det var bara att försöka sova med fönstret stängd vilket var varmt som i h……t…  Jobbigt för oss, men framförallt för Aiko som alltid har varit en känslig hund…   Så lite slitna efter dålig nattsömn dök vi så upp på utställningsplatsen och letade upp Rebecka och gänget..

En härlig utställning i Sandefjord

Det startade med att vi fick startnummer 13! Sen när de ropade upp startnumren, så hörde vi inte detta… När någon gjorde oss uppmärksamma att det var våran tur, så råkade jag 2 ggr fixa till det så att den stackars hunden fick utställningskopplet i munnen…. Då var jag rejält nervös och skärrad, när de vi skulle ställas med redan hade gjort ett varv i ringen utan oss… Och inte nog med detta så var det säkert 30 grader i solen där vi skulle stå och vänta på våran tur…. Jag var så nervös så både tänderna och knäna skallrade.. Och detta gjorde det inte så mycket roligare för min lilla älskling…

Så var det våran tur… Domaren Olav Hedne hälsade aldrig på Aiko, utan dök rakt över honom så han skvatt och blev rädd. Sen tvingade han fast honom för att sen ge honom en omild behandlig av hans edlare delar, och tyvärr så har denna episod givit honom mèn för livet..  Han har satt sig på handen på fler än en domare under åren… Än idag är han inte stormförtjust i mannliga domare utan föredrar de kvinnliga… Denna gången är den enda gång vi har fått 2 och blått band, men kritiken var kanon men med en avslutning ” önskad större tillgänglighet”.. Det var en läropeng åt oss.. Man ska alltid vara ute i god tid, vara väl förberädd och försöka vara avslappnad och framför allt ha kul…

Titta hur fint han kan gå i ringen om han vill…….       http://www.youtube.com/watch?v=wDJ6O46jYsU

Vitt som vitt…. 02 december 2009

Det kanske hörs på namnet vad denna kille tycker om mest av allt…..   ”Is”ac!

Isac älskar is i alla dess former

Måndagskväll striregnade det när vi la oss för kvällen… Men på tisdag morgon var det runt – 7 när vi tog våran morgonpromenad.. Och idag – 10. Jippi! Härligt och vitt. Ja ja, det kanske är det närmaste snö vi kommer på ett tag vi som bor här i ”låglandet”, men vackert var det iallafall med solen som gnistrade i frosten som låg överallt.. Nästan så jag fick lite julstämning faktiskt……

Isac var så lycklig! Han fullkomligt älskar is, och han hoppar med framtassarna så isen brakar och går sönder, så äter han frusen is så det knastrar… Aiko tycker mest om istapparna som hänger på bergväggar, men det är lite tidigt ännu….

Och vitt som vitt, han älskar grädde, glass och yoghurt nästan lika mycket…..

Isac har "diskat" gräddskålen...

Lite trist….. 01 december 2009

Ultraljud av 2-bent barnbarn / 2008

 

Tredimensionellt ultraljud på Linnèa 2008

Det var så spännande och roligt att få se den första bekräftelsen på att det verkligen fanns någonting där inne i min dotters runda mage..  En liten och perfekt flicka…

Och på den tredimensionella bilden såg man att hon hade precis lik näsa som sin far….

Vilken härlig tid vi hade framför oss, och denna lilla krabat skulle komma precis vid juletid.. 

Nu i fredags var jag faktiskt med på ett ultraljud för första gången (förutom mina egna barns ultraljud då). Inte varje dag man ska bli farmor/bestemor/gommo…. Detta var lite annorlunda då, för denna gång skulle ultraljudet taga plats på Djursjukhuset i Karlstad….

Det var så spännande att få vara med och titta vad som gömde sig i den lilla magen på Yaga. Rebecka tyckte att hon hade märkt några små tecken på att något var på gång, men man kan ju inte vara alldeles säker på saken…. Yaga var så snäll o lugn när vetrinären rakade hennes mage, och hon fann sig i att ligga där stilla som en mus ganska så länge….. Men vet ni va? Magen och tarmarna var fulla av nåt som snart behövde komma ut, men där var inga valpar… Det var ganska så snopet….  För min del väljer jag att hålla tummarna och hoppas att någon liten krabat har gömt sig bakom Yagas välfyllda tarmar…… Men lite troligt….

Så då blir det nog inte några fyrbenta barnbarn i mellandagarna…. Lite trist var det ju, men då ska Yaga paras vid nästa löp och kanska Isac får en ny chans då……

Aiko i Lilleström 29 november 2009

Wow, detta var litt av en dag! Slitsamt, men så roligt. Många fina hundar, och som alltid mycket trevligt folk. Som alltid fick vi inte pratat så mycket med de vi önskade prata med, men så är det ju alltid på utställningar.. Jag tycker nog att det blir nästan lite för intensivt när det är inomhustävling, och i denna stora hall hände det så mycket på en gång så det nästan blev too much. Så nu är det bara att fila på formen för oss alla, och så ska vi invänta utomhus-säsongen med öppna armar.

Därför jag nämner att vi bör fila lite på formen är för att domaren ville ge Aiko sägern i championklassen, men han hamnade som 3 för att han var ”for feit” som hon uttryckte det….. Jodå, det är nog alldeles sant, men lite trist att hon tyckte det, för annars kunde vi mycket möjligt ev ha fixat BIR (tror jag då),och kanska ”norsk vinnare” hade varit inom räckhåll…Så nu är det bara för mig och Aiko att börja banta…. Jag var iallafall mycket nöjd med honom idag för han var hur duktig som helst i ringen och skötte sig exellent som en champion-lappegutt ska göra….

Duktiga Aiko-gutten min.

Kritiken lyder som sådan från domaren Anne Indergaard: ”6 1/2 år viltfarget, som vises i noe god stand (menas tjock och fet). Maskulint hode, noe runde öyne. Utmerket hals og overlinje med velplassert hale. Velvinklet foran og bak, god stabilitet i bevegelse, men kanskje litt lite entusiastisk. Utmerket pels og gemytt.” Placering 1 kval, 3 konk.

Azze vilar ut efter en bra prestation i ringen.

Kompisen Azlan var klanderfri i ringen idag med Rebecka som dagens handler. Det var en fröjd att se honom vara så graciös och fokuserad. Han är den vackraste brunbjörnen jag vet! Azze gjorde också det bästa han kunde idag och det med bravur, men denna domaren hade inte smaken för stora härlige brunbjörnar…   Placering 1 kval, 3 konk.

Söta goda Milli i ringen men mamman sin.

 Vi såg en del av bloggarna där också.. Gry och Milli, Hanne och Marco, Christian och Toivo, Siss och Cita, Honey och Arja med mamman sin och massa flera som vi tidigare har mött både i Norge och Sverige på utställning..

När vi kom hem fick han en välbehövlig tur ute med brorsan Isac.. Men som jag har berättat för er, har denna kille en inställd klocka för vad som ska hända…

Idag tror jag bestämt att något har gått lite snett, kanske pga att vi åkte iväg så tidigt idag och ingenting har varit som det brukar.. När han kom in hade han inte tid att stå still så Mats fick torka honom, utan han störtade upp trappan i tre kliv och stöp ner i sin matskål.. Som givetvis var tom.. Då använder han tassen till att slamra i skålen för att tala om för oss att: ”Hallå! Någon har glömt att jag ska ha mat! Nu!”

Vill ha maaaat nuuu!

 

Inoff utställning m/lappelek 28 november 2009

Idag har vi haft en härlig dag må ni tro! Jag och Isac drog iväg till Arvika för att titta på hans halvsystrar och några flera lappisar i utställningsringen.. Ganska så trevligt att bara vara på utställning och inte deltaga, men idag var detta nästan lika jobbigt. Isac skällde och gnällde något alldeles förfärligt och var aningen jobbig att ha med sig.. Vi var i ett ridhus där det bara finns möjlighet att sitta på en av ringens sidor och då blir det såklart ganska trångt med alla hundar tätt inpå. Så för att han skulle få lugna ner sig lite och jag få en möjlighet att följa utställningen, så fick han sitta i bilen och varva ner lite….

Isac´s halvsystrar från B-kullen Java från Borlänge och Kira från Kil visade sig vara ett par snygga damer, och Java gick så långt som till BIM idag. Grattis Java! Och sen hälsade vi lite extra på deras bror Trolle som bor i Arvika. Honom har vi träffat några gånger, och han och Isac är lika lektokiga och tycks gilla varann fortfarande fast de nu är stora, tuffa grabbar.

Isac`s superduper glada halvbror Trolle

Lilla Myra som är nytillskottet på Lapinluna`s, blev först BIR valp och sen 2 BIG valp på sin allra fösta utställning. Inte så konstigt tycker vi, för sötare och charmigare tjej en henne får man allt leta länge efter… Och vilken utställningstjej sen!!! Trippade runt där som en liten ängel, och hade full kontakt med matte hela tiden.. Duktig tjej det!!

Lilla söta Myra. BIR valp och 2 BIG valp.

Sen fick vi hälsat lite på Neiti, en liten som nu har blitt ganska så stor Nellibebis. Och vilken söting.. Man blir ju helt salig av att snosa på all babypäls..

Lilla Neiti, som nu har blivit ganska så stor..

När utställning var avklarad, bar det av med hela gänget till Lapinluna för lite lapperace. Marina`s Panos fick hälsa på sina barn Java, Kira och Trolle. Sen fick alla leka med varann lite, och småtjejerna Myra och Neiti hängde på. Sen hakade lilla Welsh Corgin till Rebeckas syster Johanna på, och han var den mest lektokiga av de alla.. Det blev lite alla jagar Ådi en stund, men han brydde sig inte om det…

Sen var alla vi tvåbenta inbjudna på fika.. Det var nystädat, nymålat och nybakat på Lapinluna, men efter att vi åkte vet jag inte riktigt hur det såg ut… Stackars dem!

Men det mysigaste av allt var att få sitta på deras köksgolv och bli pussad av 7 stycken lappisar i blandad storlek! Alla lika underbara! Men de allra blötaste pussarna fick man av snygg-Erkki!

Tack för idag alla Lapinlunare!

Nu är det på hög tid att hoppa i bingen. Imorgon bitti drar jag, syrran och Aiko iväg till Lilleström på stoooor utställning! Lite nervös, men det ska bli otroligt kul!

Kan lappisar klockan?? 27 november 2009

Aiko kan!!! Han vet när han ska ha mat, och det är efter morgonpromenaden och efter kvällspromenaden! Och velar vi lite med detta, ja då får vi oss en rejäl utskällning. Han vet när han ska lägga sig för kvällen, och det är senast 22.00 och detta gäller alla dagar enligt honom! Isac brukar natta först och sen tassar Aiko efter honom inom en liten stund.. Kommer inte vi och lägger oss direkt, kommer han ut och blänger lite surt på oss… Vi brukar försäkra honom att vi kommer strax och då tassar han tillbaka in i sovrummet och suckar högt och tydligt….

Aiko demostrerar!!! Sittstrejk framför TV`n..

Klockan 20.00 på vardagar ska kvällsturen påbörjas och senast klockan 21.00 på fredag, lördag och söndag. Men på lördagen började Robinson, vilket är ett av de bättre programmen att titta på under hösten.. Detta började klockan 20.00 och slutade klockan 21.25. Det var bara så spännande att vi var tvungna att titta klart på programmet innan det var dags för regnkläder och gummistövlar… MEN vem sitter framför tv-apparaten och stirrar på Mats 21.05 tror ni?? Jo då, alldeles rätt om ni tänkte svara Aiko. Den hunden kan ta mig tusan klockan!!

Nu ska vi strax gå och sova, för imorgon blir det en tur till Arvika för mig och Isac. Vi ska titta på inoff hundutställning där hans två halvsystrar ska ställas.. Sen ska det bli lite lappislek.. Kul ska det bli!

Vi vill passa på att gratulera våran lappekompis Amos med 7 års dagen idag! Hoppas du fick tårta och många paket, Amos!

Isac och Aiko hälsar och grattar dig med varsitt YYYYYYYYYYL!

Plötsligt var de 3…… 24 november 2009

Glömde ju helt att tala om för er att vi fick ett mycket oväntat besök på fredag… Det knackade på dörren, och när jag öppnade så stod där en av mina ”gamla” grannar utanför… I baksätet på deras bil satt en glad, men mycket blöt vovve. Denna hund hade irrat runt på deras gata, och när de öppnade bildörren så satt denna varelse helt plötsligt i deras baksäte och hon hade inte tänkt hoppa ut i regnet igen….

Varför hamnade då denna hund hos mig..? Eftersom vi är mycket ute med våra hundar, så trodde grannen kanske att vi möjligtvis visste vem som ägde hunden och de skulle precis till att resa bort… Vi hade ingen aning, men vovven följde ju med in till oss för att hälsa på lappeguttane.. Och jisses vad de hälsade!!! Isac och gästen fann tonen direkt, och hade jag inte repor i parketten förut så har jag det iallafall nu kan jag lova……

En oväntad gäst...

Jag fick tillkalla lite hjälp från våran goda vän och närmaste granne Sjösan, som förövrigt är jägare. Jag gissade på att detta var en vorsteh vilket är en jakthund, och eftersom han känner de flesta jägare i trakten så kanske vi hade en möjlighet att hitta dess rätta ägare.. Nu började detektivarbetet, vilket i och för sig var ganska spännande på en helt vanlig tråkig fredag….

Detta var en ganska ung tik med bra uppfostran, men hon satte strax pojkarna på plats och kastade i sig Isac`s mat och slafsade vatten över hele köksgolvet…. Han tittade snopet på henne och gnällde lite, men han vågade inte ens tänka tanken på att jaga bort henne.. Nej du, detta var en tuff tjej..

Så satte vi oss ner och ringde lite både jag och Sjösan, och vi fick lite tips här och där som ledde till flera telefonnummer som behövde ringas.. Vi kollade om hon hade idmärkning eller nåt kännetecken förövrigt, och vid en närmare koll fick vi se att hon hade sågspån på nosen.. Då gissade vi på att det kunde vara en hund som kanske hörde hemma hos någon ganska nära oss som har hästar.. Så Sjösan ger sig ut i bilen för att kolla om någon kanske var ute och letade…. Efter en stund kom han tillbaka och trodde kanske han hade hittat ägaren… Han skulle strax komma och ta en titt….

 

Tur man har barngrind.....

Efter en liten stund kommer det en snickare (det förklarade ju sågspånet) som bygger hus inte så långt ifrån där vi bor…. Ingen tvekan att detta var hans hund..! Hon sprang efter en snabb hälsning på husse, rakt in i hans bil och hoppade upp i förarsätet.. Jodå, han hade sågat och gick därför mad hörselkåpor på sig i sin egna lilla värld, och hade inte märkt att hans lilla ”snickarassistent” hade försvunnit…. Hon var helt enkelt trött på att snickra och ville ut på äventyr….

Slutet gott, allting gott!

Snälla hårbollar 23 november 2009

Hejsan alla! Hur har ni det där ute i det tråkigaste vädret ever… Jag vill ha snö! Nu! Gärna med detsamma,please! 

Så var den frustrationen ute för denna gång! Men håll med om att det faktiskt är mycket trevligare att gå tur med sina fyrbenta vänner i vinterväder än det här våta, söliga, grusochsandiga, lortiga väder som medför ett ton lortiga handdukar…. Jag tror att vi bor på fel ställe….. Iallafall känns det så just för tillfället……

Tror med all sannolikhet att lappeguttane känner av det tråkiga vädret också… De vet inte riktigt om de vill vara ute eller inne… De vill ju hemskt gärna ligga inne på verandan och spana, men iblandt regnar det sidlänges så det inte ens är en torr fläck att ligga på för dem…. Aiko säger ljudligt ifrån att han inte gillar läget, och vill då helst släppas in i stugvärmen…..  Men Isac är tyst som en mus nästan för jämnan… Så ibland glömmer man faktiskt bort att man har honom.. Men när det var dags för kissrundan så kom han inte när vi ropade, vilket han alltid gör annars…

Men jag då...... ? Har ni glömt mig...?

Så hade vi då lyckas glömma denna lilla tysta lappegutt ännu en gång… Han kan mycket möjligt ha suttit där ett par timmar stackaren… Vi ser inte mycket till honom inomhus heller, för då ligger han antingen under sängen, nere under trappan eller under bordet i vardagsrummet…Om inte det är någon som lagar mat eller äter nåt som kan leda till en liten smakbit då vill säga…. Konstigt att han inte kan lära sig säga ifrån som sin storebror……

Killarnas päls åker nu av i stora lass.. Jag tänker bara ”HJÄLP”, för Aiko ska ju ställas till helgen i Lilleström och det hade ju varit bra om han kunde vara relativt fullpälsad…. Isac har ju fällt det mesta av sin päls lite tidigare, men han har alltid bra päls antingen det är sommar eller vinter. Och han får också alltid bemärkning om sin fina päls på alla utställningskritiker.. Men jag kan ju säga att jag tror ju inte det blir något bättre för en päls att bli genomblöt 3 ggr dagligen…..

 

Nykammade lappeguttar.....

Bättre sent än aldrig 21 november 2009

Eftersom jag ligger så låååångt efter schemat blir det nu med en kraftig försening en tribute till mina killar. Jag har inte bara om ni nu tror det 2 älskade tjejer, utan också 2 ganska så älskade killar. Och då menar jag nu så inte missförstånd uppstår, de tvåbenta…  

På lördag den 7 var det 26 år sedan min älskade son Björn Stefan föddes…….

• född den 7 november 1983
• kl. 9.32
• vikt 4230 gr
• längd 53 cm

Tänk att jag fick ännu en jättebebis… Hans första timme var kritisk, eftersom han var född med navelsträngen virad 2 gånger hårt runt sin lilla hals… Eftersom förlossningen gick så alltför snabbt (bara en halvtimme), blev han stressad och på en bebis´vis visade han det genom att bajsa i fostervattnet och fick således detta vatten i sina lungor… Barnsköterskan försvann med det lilla livet och såklart man var orolig för vad som hände med honom…. Men han kom så småningom tillbaka till oss och mådde då prima.. Detta var den enklaste bebis man kunde ha… Han blev kallad ”sola på Ringvägen” av alla våra grannar. Sov, åt och bajsade, och däremellan blid som en sol… Och detta har han fortsatt med hela sitt liv förutom att han inte alltid är lika blid när han vaknar nu som då…  

Collage av en mycket ung Stefan

Och som om inte detta var nog, så använde jag min kvinnliga list till att skaffa mig en gubbe med samma födelsedatum som min son… Tänk vad smart jag var! Nu behöver jag bara fixa till ett kalas den 7.november..

Mats fyllde 47 år, så nu har han kommit ikapp mig.. Jag är nemligen myyyyyycket äldre än honom, eftersom jag fyller år i mars månad….

Mats är en snäll, hjälpsam och god människa som tycker om allt och alla. Han älskar barn och djur, och är alltid glad. Och hör nu här alla där ute : Jag har fångat en man som inte snarkar….    

Mats och Aiko styr båten.

Mina killar på våran ö i Töck

Mina vackra tjejer 19 november 2009

Igår fick jag följa med till fotografen i Karlstad som assistent. Linnèa skulle förevigas av en ”riktig” fotograf, och resultatet blev kanon…

Det vackraste jag vet. Mina tjejer Linda och Linnèa..

Titta så fint jag står......

Våran lilla goa glafis

Som har fått nog av modelljobbet och förvandlas till en argbigga..