Hej på er igen! Man kanske inte ska börja ett inlägg med att ursäkta sig, men nu får det bara bli så iallafall.. Får skylla på bloggtorka, ingen lust, ingen ork, inget som händer osv…. Men jag märker att det är rätt så glest mellan inläggen hos de flesta av er, så jag antar att julestria tog hårt och att vi var värda en liten nyårsvil innan vi kastar oss ut på nya historier om allt och inget åter igen… Nytt år, nya möjligheter heter det ju så fint…… 
Här har vi haft det relativt bra mellan sorgligheterna…
Det som var väntat, hände den 27 januari…. Mina barns farmor fick äntligen vila efter en strevsam tid med en av de värsta sjukdomar jag vet. Bara 72 år gammal dog hon i cancer.. 3 månader och 1 dag efter sin man som hastigt dog den 26 oktober… Så otroligt trist att en era med trivsamheter bara ska vara slut… En mera älskvärd människa får man leta länge efter, och det var nog just därför det var så många som höll av henne så innerligt. För båda mina barn så var farmor tryggheten själv. Inget var besvärligt och aldrig att det inte passade när de ville hälsa på.. Då kom kastrullen med älgkakor o sås på spisen och potätera var klara strax de klev innanför dörren…Det var deras favoritmat det.. Linda hade ju farmor för sig själv i 5 år innan det kom några “konkurrenter”, och på den tiden fick hon och farmor ett närt förhållande som varade livet ut.. Tänk att vara så ung som 38 år när man blir farmor då… Kanske också precis därför hon hade energien till att alltid vara där för sina barnbarn.. Hon lämnade efter sig 4 barn, 9 barnbarn och 3 barnbarnsbarn.
Jag tycker ni ska läsa min dotters historia om sin älskade farmor:
http://linda-larsson.blogspot.com/2011/01/ingrid-linnea.html
Liten Linda med sin älskade farmor Ingrid på Hagen
Ingrid o Arne på bröllop
Jag återkommer imorgon med lite smått o gott från lappeguttane…….
