Det är så människan överlever tror jag, med små doser av sorg varvat med mestadels glädje… Jag tror att glädjen över det lilla blir extra stort när man har haft en dos med sorg eller tråkigheter…. Nu har väl mina barn haft sin dos av sorg för ett bra tag framöver, och jag måste även få säga att jag känner mig aningen drabbad jag också…. Jag har ju inte slutat tycka om mina barns farmor och farmor bara för att jag inte längre är gift med deras pappa, och jag tycker lika mycket om hans syskon med familjer nu som då… Och i fredags var en sorgens dag… Läs min dotters gripande beskrivning av sin farmors begravning: http://jolinsinredning.blogspot.com/2011/02/ett-sista-farval.html
Och sonen som för tillfället befann sig på en rigg utanför Afrikas kust, fick inte möjligheten att komma hem till denna begravningen.. Men han fick ändå tagit ett bra avsked av farmor innan han åkte tillbaka till sitt jobb den 10 januari.. Vi visste ju redan då att det snart skulle ta slut….
Han skulle egentligen inte ha varit hemma hos oss över julen heller, men tur för oss (kanske inte för honom) så fick han en långvarig öroninflammation som ingen antibiotika bet på.. Han blev då skickad av båten/riggen som bogserats av 2 båtar helt i från Sör-Korea och lämnades av på ett privat sjukhus (läs lyxhotell) i Kuala Lumpur.. Där fick han intravnös antibiotika och sen blev han skickad hem för att vila… Och det var ju vi såklart glada för.. Och lappeguttane också…
Stefan och Aiko
Nu är han på väg upp mot Engelska kanalen och ska sedan bogseras helt upp till Stord i Norge.. Så får vi ett litet besök av honom precis när jag kommit hem från sjukhuset efter ryggoperationen, och sen drar han iväg igen fast denna gången på semester med kompisar.. Hockey och basket i New York, kos i Mexico och ev lite kulturellt i Guatemala (eller tvärtom), sen hem en liiiten tur och sen bär det av på guttetur med jobbet till Malaga… Sedan kommer han “bara” att vara borta i Oslo på veckorna och hemma i Töcksfors på helgerna.. Nu räcker det!!! Tycker mor iallafall… 
En "sjuk" morbror Stefan och en magsjuk Linnèa på julafton
Våra sjuklingar kozar sig....
Sorgen og gleden de vandrer til hope, heter det i en gammel sang… Godt at du har så fine barn og barnebarn, – godt at man har hverandre:o)