Härlig vinterutställning 14 mars 2011

Klockan här hos oss ringde 4.20 på lördags morgon. Tidigt javisst, men är det utställning så är det ett måste att komma iväg i relativ god tid.. Det finns inget värre än att komma i sista sekund… Och jag vet flera som står upp mycket tidigare än oss.

Allt det viktigaste packas kvällen innan, men både vi och vovvarna måste ha frukost och få vakna i lugn och ro. Och dessutom måste de få en skön morgonpromenad…

Vi har börjat få in en bra rutin efter några år av utställningar, men denna gången var allt lite annorlunda… Som ni kanske såg i ett föregående inlägg så har våran bil blivit påkörd och står fortfarande på verkstaden för åtgärd.. Så nu skulle vi åka i en liten Renault à la miniburk som lappeguttane var tvungna att sitta fastspända i säkerhetsbälten i baksätet på.. Ingen höjdare, och inget som vi rekommenderar eller kommer att göra någon mer gång… Dessutom är det inte lagligt att ha husdjur i hyrbil.. Kan få böta 1500.-.. Men hoppas de inte läser min blogg bara…   Isac som inte är superförtjust i att åka bil annars, var nu uppjagad och bekymrad hela vägen.. Aiko fick vi spänna loss för han ville ligga pannkaka på golvet bak förarstolen.. Så vi höll tummarna att vi inte skulle bli stoppade av polisen… I Sverige får man kraftiga böter av att inte ha sina hundar säkrade i bilen, och jag tror att det säkert är likadant i Norge.. Men nöden har ingen lag..

Det andra som inte var helt som det skulle var ju att jag är relativt nyopererad i ryggen.. Nu har jag flera titanskruvar, stag och det är mejslat bort ben från korsbenet och transplanterat in mellan kotor.. Jag är inte alls ihopläkt  då det bara är 14 dagar sen operationen, så det var osäkert om jag skulle orka med att sitta så långt som till Kongsberg.. Men det gick bra, men jag kan lova att hemresan var inte speciellt bekväm. Och det tog 2 dagar innan jag kände att jag var på gång igen.. Men det var värdt det!! Jag visste ju att Rebecka skulle hjälpa till med handlingen, så det var ju ”bara” att göra det så bekvämt för sig som det gick…

Det tredje var ju att det var en vinterutställning.. Första gången för våran del, och vi var inte riktigt säkra på vad vädret skulle ställa till med.. Och vi var begränsade i och med att bilen inte kunde lastas hur som helst.. Men vi klädde oss som polfarare, och vädret var alldeles kanon hela dagen. Liiite kalla om tårna kanske, men det gick ganska bra ändå…

Nu till utställningen då. Det var om jag räknat rätt 27 finska vuxna finska lapphundar.. 10 stk i öppna klassen som Isac skulle ställas i.. Han fick exellent i kval (tidigare rött), blev i konk  3:a med ck.  När alla 10 hormonstinna hanar kom in i ringen, lät det något alldeles förskräckligt och jag tänkte i mitt stilla sinne att Rebecka kom till att få ett fasligt jobb med min lilla sinnatagg.. Men tji fick jag… Han var snäll som ett lamm och uppförde sig exemplarisk, och jag blev riktigt imponerad av honom (eller kanske det var Rebecka som var den egentliga anledningen).. Tror inte han tyckte det var superkul att ställas, men en bidragande orsak till det kan ju ha varit den traumatiska bilfärden..

Han gick sen till bedömning av bästa hane, men fick ingen placering på ”the podium” denna dagen.. Och inget storcert på oss då som vi så gärna velat ha.. Men konkurrensen var stenhård så vi måste säga oss nöjda med både bedömning, utställning och delvis av kritiken…

Duktiga Isac med lika duktiga Rebecka som handler.

Tusen tack för en fin dag med som vanligt en massa trevliga lappisfolk och vackra hundar…

Och ett speciellt tack till Rebecka för all hjälp med Isac.

Man har det inte roligare än man gör sig………. 10 mars 2011

Lappeguttane har det tråkigt om dagarna. Det är säkert och visst! Men jag tror inte de lider någon stor nöd, men det är klart det kan bli trist när inte matte orkar att ta halva ansvaret för sina lappeguttar riktigt än… Men Isac är en påhittig liten lappegutt som tänker mycket… Och han vet att skaffa sig underhållning på egen hand han..

 

Retstickan i farten. Na na na na na na..........

 

 

 

KLARA.......

 

FÄRDIGA.......

GÅ!!!

Isac - busfröt och oskyldigheten personifierad.

Han är bara för rolig min Isac. Glad och full av upptåg och tokigheter.. Men jag tror faktiskt att Aiko tycker det är lite roligt att bli retad också.. Det är en form av lek de har ihop, eftersom Aiko ju är vuxen och ”förståndig” är han liksom inte så enkel att få med på andra sorts lekar.. Och det har Isac förstått… Men iallafall är det ju en slags hjärngympa… Och det är ju såklart en form av träning det också.. Som dessutom är nyttig… Så då får det bli annat av när matte är på banan igen förhoppningsvis i snar framtid… 

Strandsatt val….. 07 mars 2011

Nu om dagen känner jag mig som en strandsatt val…. Tog några fina bilder på min omplåstrade stackars rygg för att dela med mig av på bloggen, och då innsåg jag att jag inte bara kände mig och rörde mig som en strandsatt val utan tillika såg ut som en sådan.. Så därför spar jag er för denna sympatibild..

Men hemma är jag iallafall och jag känner mig bättre dag för dag… Ont kan jag inte neka för att det är, men det är väl meningen att det ska kännas när de har varit därinne och mejslat och skruvat… På fredagen ska förbandet av så man får beskåda eländet… Det har varit märken i regnbågens alla färger över hela ryggen, för att inte prata på händerna… Man ser ungefär lika misshandlat ut som man känner sig.. Men som sagt så är vi iallafall klara med den biten, och nu ska det förhoppningsvis bara bli bättre…

Lappeguttane hade saknat mig litegrann sa dem.. De förstod nog att något hade hänt för Isac kom inte ens bort till mig när jag kom hem. Tredje morgonen vaknade jag dock av att han satt en halvmeter ifrån mig i sängen och slickade min armbåge.. Han som alltid tagit klivet upp på mitt bröst och väckt mig med en blöt puss mitt på munnen.. Men Aiko, den klumpedunsen, har nästan varit uppe på mig hela tiden.. Och inte värst mild när han studsar upp i sängen heller, men han vill iallafall var riktigt nära mig hela tiden.. Så då kan man ju inte bli arg på honom för det.. De älskar min ”mellenlårenkudde” (inte skratta nu, för det måste jag ha för att hålla ryggen rak när jag ligger på sidan) och mitt glidlakan, så jag får varsågod att dela med mig av det.. Men griptången jag måste ha för att slippa böja mig,är Isac precis livrädd för… Inte helt snällt men lite kul att busa med ”the claw”..

 

Aiko har snott min "mellanlårenkudde"

 

Inte ens nu har jag första tjing på min säng...

Oturen har varit oss i hälarna sen i torsdags. Mats skulle bara ner och tanka bilen innan vi skulle åka iväg till Göteborg för inläggningen.. Men han kom inte strax hem, utan han ringde och berättade att en person kört över på fel sida av vägen och kört rakt in i våran bil som vi nu inte kunde köra med alls… Inte helt enkelt att i en fart skaffa hjälp för att ta oss till Årjäng för att hämta hyrbil… Tungvindigt och tråkigt med hela historien eftersom han som körde på oss inte ville stanna och skriva skadeanmälan, ej hellre har han svarat på några av våra telefonsamtal… Vi vet hans namn och vi har vittne och mer än det kan vi inte göra på egen hand…  Misstänker att något tragiskt ligger bakom smitningen, men det gör ju inte det hela enklare för oss precis…  Dyrt och opraktiskt med hyrbil, men vad ska vi göra när Mats måste köra i skytteltrafik mellen jobb,lappeguttar,affären och allt annat…

Våran påkörda skrotbil

Fotot av bilen ser inte så allra värst ut, men hela bilen är sned… Så vi hoppas att kanske försäkringsbolaget löser in våran bil så vi kan få oss en ny snabbt som ögat… Om inte så lär det väl ta en hel evighet att få fixat den… Sur blir jag… 

Nu är det bara några dagar kvar till utställningen, men jag tror inte vi kommer att ta oss dit… Jag kan fortfarande inte sitta riktigt bra, och jag tror det blir för lång att åka till Kongsberg hur mycket jag än vill… Dessutom kör vi en sardinburk till hyrbil som iallafall inte är speciellt skön att åka i fast jag bara testat ner till vårdcentralen… Men under kan fortfarande ske…..